Huvudstadsregionens flyttströmmar i förändring

I undersökningen ”Huvudstadsregionens flyttströmmar i förändring” utreds huvudstadsregionens flyttströmmar, deras struktur samt faktorer som påverkar flyttströmmarna. I undersökningen granskas flyttströmmar som sker från andra delar av Finland till huvudstadsregionen, inom huvudstadsregionen eller därifrån till kranskommunerna. Syftet är att finna faktorer som påverkar flyttningsbesluten och att strukturera olika slag av konsumenttyper som anknyter till flyttningarna. Över 1 300 personer svarade under hösten 2008 på en postenkät som kartlade flyttningarnas riktning, motiv och bakgrund. Material för undersökningen insamlades även genom temaintervjuer med personer som flyttat.

Det skedde under 2008 en tydlig förändring i flyttningsrörelsen från huvudstadsregionen till kranskommunerna.Ännu under 2007 förlorade huvudstadsregionen till kranskommunerna 4 600 invånare mer än den tog emot från desamma. År 2008 var utflyttningsöverskottet inte mer än cirka 3 200 personer. Den ekonomiska nedgången förklarar en viss del av förändringen i huvudstadsregionens flyttströmmar, men förändringarna kan även reflektera värderingar som har att göra med boende och en ökning av miljömedvetenheten.

Att ha hittat en trevlig bostad var en av de viktigaste faktorerna som påverkade valet av ny hemkommun. Faktorer som rör arbete, boendemiljö och tjänster fick människor att flytta från andra delar av Finland till huvudstadsregionen. Inflyttare och de som flyttat inom huvudstadsregionen värdesatte en stadsliknande boendemiljö och ett händelserikt liv. Kranskommunernas dragningskraft baserades på förmånligare bostadspriser och småhusboende. Nästan hälften av de svarande ansåg att dessa faktorer hade en ganska eller mycket stor betydelse för flyttningsbeslutet. De som flyttat från huvudstadsregionen till kranskommunerna värdesatte även bostadens egenskaper samt trivsel, ro och trygghet i bostadsmiljön.

Den genomsnittliga arbetsresan förkortades för de som flyttat från andra delar av Finland till huvudstadsregionen, medan körtiden till arbetet förlängdes med i genomsnitt 10–30 kilometer för de som flyttat från huvudstadsregionen till kranskommunerna. Vid flytt inom huvudstadsregionen förblev arbetsresornas längd oförändrad. Tiden som användes för arbetsresor ökade för 60 procent av de svarande som hade flyttat till kranskommunerna, och nästan 70 procent av dem reste till sitt arbete med personbil. De som flyttat till kranskommunerna upplevde att de hade betydligt svårare att röra sig än de som hade flyttat inom eller till huvudstadsregionen.

Ungefär hälften av de som flyttat inom huvudstadsregionen och två tredjedelar av de som flyttat till kranskommunerna skulle antagligen inte ha flyttat till det nuvarande bostadsområdet om bostädernas prisnivå skulle ha varit lägre i huvudstadsregionen. Endast en femtedel av de som flyttat inom huvudstadsregionen övervägde även att flytta till kranskommunerna. Ett mångsidigare bostadsutbud och en trivsammare eller tryggare boendemiljö skulle ha påverkat ungefär varannat hushålls flyttningsbeslut inom huvudstadsregionen och från huvudstadsregionen till kranskommunerna. Kommunens skatteprocent, pensionsavgång eller en ekologisk livsstil hade knappt någon inverkan på valet av hemkommun.

De flesta som flyttat till kranskommunerna använde restaurang- och kulturtjänster någon annanstans än i sin hemkommun och köpte sina kapitalvaror och kläder i grannkommunerna. Cirka en fjärdedel av de som flyttat till kranskommunerna använde även hälso-, sport- och idrottstjänster utanför sin egen hemkommun. Som en följd av flyttningen ökade konsumtionsutgifterna oberoende av vart man flyttade.

Cirka en femtedel av de som flyttat från huvudstadsregionen till kranskommunerna tror att de åter kommer att bo i huvudstadsregionen om fem år. Över hälften av de som flyttat inom eller till huvudstadsregionen tror att de inom fem år kommer att bo i ett egnahemshus eller radhus, var femte i sin nuvarande hemkommun och varannan på någon annan plats i huvudstadsregionen.

Styrning av flyttströmmarna skulle av kommunerna kräva beredskap för en smidig bostadsproduktion och planläggning.Utöver en ökning av egnahemsboendet i huvudstadsregionen så skulle produktion av låghus och radhus med rimliga priser och ett gynnande av s.k. lågbyggande minska barnfamiljernas utflyttning till kranskommunerna. Nya bostäder borde också lättare kunna modifieras enligt de boendes föränderliga behov.

Kytö H, Väliniemi J (2009) Huvudstadsregionens flyttströmmar i förändring. Konsumentforskningscentralen. Publikationer 3/2009.

Tillbaka till rubrikerna