Flyttaren till landsbygden förändras

I undersökningen utreds landsbygdens dragningskraft och de faktorer som stärker den. Man utgår från sådana människors synvinkel som har flyttat till landet och analyserar olika typer av livsstilar som prioriterar boendet på landsbygden.

Flyttaren till landsbygden förändras
Hannu Kytö, Leena Aatola, Konsumentforskningscentralen

I undersökningen utreds landsbygdens dragningskraft och de faktorer som stärker den. Man utgår från sådana människors synvinkel som har flyttat till landet och analyserar olika typer av livsstilar som prioriterar boendet på landsbygden. I undersökningen analyseras och jämförs orsaker till flyttning till landsbygden, faktorer som främjar och ”bromsar” flyttning till landsbygden och anpassning till landsbygden i förhållande till tre landsbygdstyper: landsbygden nära städer, kärnlandsbygden och glesbygden.

Föremål för undersökningen är personer som har fyllt 18 år och flyttat från staden till landet eller från en landsbygdskommun till en annan under åren 2001–2004. Bland denna grupp utfördes en omfattande postenkät. Kommuner med olika geografiska lägen, boende­miljö och näringsstruktur valdes att representera de tre landsbygdstyperna. Landsbygden nära städer representerades av Nurmo och Vesilax, kärnlandsbygden av Laukas och Pojo och glesbygden av Mäntyharju, Rautavaara och Valtimo. Enkäten gjordes i november-december 2004. Undersökningsmaterialet (n = 810) representerar den befolkning som flyttat från städerna till landsbygden eller från en landsbygdskommun till en annan.

Resultaten visar att olika landsbygdsområden lockar flyttare som betonar olika livsstilar och att alla livsstilar inte passar lika bra i alla typer av landsbygdsområden. Indelningen i tätorter och glest bebyggda områden resulterade i klarare skillnader än indelningen i landsbygdstyper. Nästan tre av fyra svarande hade flyttat från staden till landsbygden. Endast omkring en fjärdedel av de svarande hade flyttat inom landsbygden.

Man flyttade från staden till landet på grund av missförhållanden i boendemiljön, bostadens egenskaper eller förändringarna i familjesituationen. Å andra sidan kan det förmodas att de högre bostadspriserna i städerna påskyndar i synnerhet barnfamiljernas flyttning till landsbygden. Särskilt i flyttningen till kärnlandsbygden ledde en förbättring i boendemiljön ofta till längre arbetsresor. Det var också vanligare att konsumtionsutgifterna ökade än att de minskade. Resultaten stöder en s.k. trade off -modell som beskriver hur boende- och levnadsstandarden höjs på bekostnad av längre arbetsresor och ökade konsumtionsutgifter. Sommargäster är en nyttig flyttargrupp för kommunen.

Den fridfulla och trivsamma boendemiljön och naturen hade påverkat valet av bostads­plats hos nästan alla dem som flyttat till landsbygden. En trivsam bostad eller tomt hade också en stor betydelse. Boendemiljöns trivselfaktorer och en bättre bostad lockade flyttare i synnerhet till landsbygden nära städer. De som flyttade längre bort från staden var ofta återflyttare, och i synnerhet de som flyttade till glest bebyggda områden ville leva eko­logiskt.

Största delen av dem som flyttat till landet ansåg att den livsstil som de tyckte var idealisk hade förverkligats helt eller ganska bra. Endast var tionde ville flytta någon annanstans. Jämfört med tidigare undersökningar var trivseln klart större. De vanligaste orsakerna till fortsatt flyttning var bristen på tjänster, problemen under vintern och de dyra resorna. Om området var bekant från förut och flyttaren hade skaffat sig förhands­information om sin blivande hemkommun, trivdes han/hon bättre och började   snabbare känna sig hemma.

Omkring 80 procent av dem som svarade ansåg att den livsstil som de tyckte var idealisk hade förverkligats helt eller ganska bra och omkring 60 procent sade att trivdes mycket bra på sitt nya bostadsort. Därtill trivdes en tredjedel av dem som svarade bra på sin bostadsort även om anpassningen ännu var på gång.

Föremål för undersökningen är personer som har fyllt 18 år och flyttat från staden till landet eller från en landsbygdskommun till en annan under åren 2001–2004. Bland denna grupp utfördes en omfattande postenkät. Kommuner med olika geografiska lägen, boende­miljö och näringsstruktur valdes att representera de tre landsbygdstyperna. Landsbygden nära städer representerades av Nurmo och Vesilax, kärnlandsbygden av Laukas och Pojo och glesbygden av Mäntyharju, Rautavaara och Valtimo. Enkäten gjordes i november-december 2004. Undersökningsmaterialet (n = 810) representerar den befolkning som flyttat från städerna till landsbygden eller från en landsbygdskommun till en annan.

Resultaten visar att olika landsbygdsområden lockar flyttare som betonar olika livsstilar och att alla livsstilar inte passar lika bra i alla typer av landsbygdsområden. Indelningen i tätorter och glest bebyggda områden resulterade i klarare skillnader än indelningen i landsbygdstyper. Nästan tre av fyra svarande hade flyttat från staden till landsbygden. Endast omkring en fjärdedel av de svarande hade flyttat inom landsbygden.

Man flyttade från staden till landet på grund av missförhållanden i boendemiljön, bostadens egenskaper eller förändringarna i familjesituationen. Å andra sidan kan det förmodas att de högre bostadspriserna i städerna påskyndar i synnerhet barnfamiljernas flyttning till landsbygden. Särskilt i flyttningen till kärnlandsbygden ledde en förbättring i boendemiljön ofta till längre arbetsresor. Det var också vanligare att konsumtionsutgifterna ökade än att de minskade. Resultaten stöder en s.k. trade off -modell som beskriver hur boende- och levnadsstandarden höjs på bekostnad av längre arbetsresor och ökade konsumtionsutgifter. Sommargäster är en nyttig flyttargrupp för kommunen.

Den fridfulla och trivsamma boendemiljön och naturen hade påverkat valet av bostads­plats hos nästan alla dem som flyttat till landsbygden. En trivsam bostad eller tomt hade också en stor betydelse. Boendemiljöns trivselfaktorer och en bättre bostad lockade flyttare i synnerhet till landsbygden nära städer. De som flyttade längre bort från staden var ofta återflyttare, och i synnerhet de som flyttade till glest bebyggda områden ville leva eko­logiskt.

Största delen av dem som flyttat till landet ansåg att den livsstil som de tyckte var idealisk hade förverkligats helt eller ganska bra. Endast var tionde ville flytta någon annanstans. Jämfört med tidigare undersökningar var trivseln klart större. De vanligaste orsakerna till fortsatt flyttning var bristen på tjänster, problemen under vintern och de dyra resorna. Om området var bekant från förut och flyttaren hade skaffat sig förhands­information om sin blivande hemkommun, trivdes han/hon bättre och började   snabbare känna sig hemma.

Omkring 80 procent av dem som svarade ansåg att den livsstil som de tyckte var idealisk hade förverkligats helt eller ganska bra och omkring 60 procent sade att trivdes mycket bra på sitt nya bostadsort. Därtill trivdes en tredjedel av dem som svarade bra på sin bostadsort även om anpassningen ännu var på gång.

Tillbaka till rubrikerna