Handeln flyttar långt bort – eller flyttar den?
– Dagligvaruhandelns strukturomvandling i Finland under åren 2003–2005
I undersökningen ”Handeln flyttar långt bort – eller flyttar den? – Dagligvaruhandelns strukturomvandling i Finland under åren 2003-2005” granskas ändringar i dagligvaruhandeln och ändringarnas bakgrundsfaktorer. I undersökningen utreds hur utbudet på dagligvaruhandelns tjänster har förändrats i landets olika delar och om det redan har uppstått regionala tjänstevakuum där det inte finns en enda dagligvarubutik. Dagligvaruhandelsnätets struktur och förändringarna i det jämförs i synnerhet med befolkningsstrukturen och dess regionala förändringar.
Under undersökningsperioden tillkom det cirka trehundra nya dagligvarubutiker i hela landet. Samtidigt upphörde nästan tvåhundra butiker med sin verksamhet, så antalet butiker ökade med drygt hundra butiker. Ökningen i antalet dagligvarubutiker koncentrerades till städerna i Södra och Västra Finland och speciellt till tätorternas randområden. Nästan hälften av ökningen var s.k. trafikaffärer. Antalet dagligvarubutiker minskade en aning i glest bebyggda områden i Södra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län. Minskningen i antalet butiker i glesbygden har emellertid tydligt mattats av jämfört med den tidigare utvecklingen. Ökningen i antalet dagligvarubutiker gällde mest små butiker på under 400 m2, vilkas antal ökade med drygt hundra. Antalet små affärer ökade bara i de stadslika kommunerna i Södra och Västra Finlands län. Antalet supermarkets på över 400 m2 minskade klart i Södra Finlands län, men ökade litet i de övriga delarna av landet.
Dagligvarubutikernas tillgänglighet har försämrats speciellt i glest bebyggda områden som ligger långt från huvudvägarna. I butikslösa glest bebyggda områden bodde cirka 227 000 människor, medan i tätorter där det inte fanns en enda dagligvarubutik bodde cirka 5 200 människor år 2005. Det totala antalet människor som bodde i områden utan affärer ökade med 15 procent under granskningsperioden. Dagligvaruhandelsnätverket och dess ändringar kan beskrivas med ändringar i befolknings- och regionstrukturen. Folkmängder, antal arbetsplatser, köpkrafts- och skatteinkomstinflöden, inre flyttningsrörelse och pendling i kommuner korrelerade bäst med antalet dagligvarubutiker och deras arealer samt förändringarna i dem. Ju större kommunen var och ju snabbare dess befolkning koncentrerades till tätorter, desto mera dagligvarubutiker fanns det i kommunen och desto snabbare ökade deras antal. En hög självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser – och alltså en mindre pendling till grannkommunerna – förbättrade handelns verksamhetsmöjligheter. Också sommarbosättningen inverkade positivt på upprätthållandet av verksamhetsbetingelserna för butiker i glesbygden.
Antalet butiker ändrades emellertid inte alltid i samma proportion som folkmängden. Antalet dagligvarubutiker ökade mest i de stora och snabbt växande stadsbygdernas centrumkommuner. I stadsbygdernas randkommuner ökade folkmängden däremot relativt sett snabbare än antalet dagligvarubutiker. I kommuner av landsbygdskaraktär minskade antalet dagligvarubutiker relativt sett mera än befolkningen. Antalet dagligvarubutiker minskade snabbare än folkmängden framför allt i glest bebyggda områden i Södra Finlands, Uleåborgs och Lapplands län.
De nuvarande begränsningarna för öppethållning på söndagarna verkar fungera positivt med tanke på dagligvarubutikernas tillgänglighet. Syftet med öppettidslagen var att stärka små affärers konkurrenskraft jämfört med stora affärer, kiosker och servicestationsbutiker. Också det investeringsstöd som utdelades under åren 2004 - 2006 för att säkerställa lanthandlarnas verksamhet i glesbygden har bromsat dagligvaruhandelns koncentrationsutveckling.
Hannu Kytö, Jenni Väliniemi. Handeln flyttar långt bort – eller flyttar den? – Dagligvaruhandelns strukturomvandling i Finland under åren 2003–2005. Publikationer 3/2007.
